Efter härlig löptur i vårvädret tog vi bilen för en tur till stan. För tillfället befinner vi oss i en biltvätt och jag återupplever gamla minnen. När jag och min kompis var små/yngre och följde med mamma till biltvätten, var det roligaste vi visste att krypa in i bakluckan på Opeln och ligga och lyssna när den stora borsten drog över bilen. Tänk vad enkelt det var när man liten! Tror knappast att dagens barn skulle vara lika roade dock...

Denna gången stannade jag dock i framsätet! Jag är ju faktiskt snart 26... Appropå det, kan inte fatta att vi redan är inne i mars. Vart tar tiden vägen?

På min promenad i ett vårvarmt Bryssel snubblade jag rakt in i en filminspelning. Mannen i kostym på bilden har just släppt sin metallportfölj i gatan och blivit skjuten i bukregionen. Ur en slang i byxfickan kommer vitt (?) klegg och han stapplar fram och sen är scenen slut.

Dags att dyka ner i kokböckerna och försöka få någon ordning på kommande vecka. Veckan som vart, och än råder, har gått i förkylningens tecken. Efter en blåsig lördag utan mössa i Amsterdam slog det till, det försmädliga tillståndet av halskittel och feberkänning. Måndagen gick hyfsat och hela tisdagen gick åt till att intala mig själv om hur otroligt bra jag mådde, vilket till mångt och mycket fungerade. Kvällen innebar nämligen Crossfit vilket jag verkligen inte ville missa... Passet avklarades med hög energi och jag kände mig stark. Efteråt var jag hög på endorfiner, men rösten var aningens rasslig. När jag vaknade på onsdagen var stämman nästintill obefintlig...

Eftersom jag håller låda större delen av arbetsdagen, dels på grund av alla telefonsamtal och annat jobbrelaterat prat, dels på grund av att jag gör så gott jag kan med att roa mina jobbarkompisar. Då lät jag lät som en åldrad kråka alternativt en pojke mitt i puberteten.

Än idag är näsan täppt och en rethosta dröjer sig kvar, men jag ser på kommande vecka med tillförsikt! Förhoppningsvis är jag återigen tillbaka i de gamla gängorna på måndag. Om inte annat så på grund av det inbokade Crossfit passet på kvällen ;)

Nu blir det som sagt recept letande och inköpslistakrivande, sedan promenad i solen. I eftermiddag blir det förhoppningsvis matiné på Europas största biograf.

Glad lördag på er!

Nu drar vi till kanalstaden nummer 2 (?) Amsterdam. Eftersom Finn inte behagade att vara hemma i tisdags firar vi kärleken nu istället. Ha en bra helg mina damer och herrar!

Igår var det dags för ännu ett Crossfit pass, en av veckans höjdpunkter! Det hela inleddes med plankor av olika slag och fortsatte med statiska benböj i en och en halv minut, kramp! Sedan var det någon slags bröstpress och sedan de skräckinjagande pull upsen. Jag sådär, så nu ska jag verkligen börja öva på gymmet också! I kombination med detta en slags halv frivändning med utfallshopp, följt av en annan variant av halv frivändning som kompletterar den förra. Sedan sit ups med fötterna mot taket. Eftersom instruktören enbart talade franska, och ingen av oss två är några direkta stjärnor på språket, gick mycket ut på att gissa eller härma de andra. Då han talade om hur många sit ups vi skulle göra uppfattade jag det som 20. Vi gjorde våra 20, men blev konfunderade när alla andra fortsatte. Vi frågade igen, och hon jag var där med trodde då att han sa 50. Åh nej! Jag var lite osäker och räknade högt upp de jämna tiotalen; 30, 40, 50, 60, 70, 80, 90. Nja, med viss tveksamhet fortsatte vi till 50. När alla fortfarande höll på kom jag på det, han hade ju sagt hundra! Vid det här laget hade man en go' kramp i magmusklerna... Det är ju i och för sig bra med delmål, men jag trodde faktiskt att jag kommit längre i mina språkstudier än att kunna räkna till hundra. Eventuellt var oförmågan att förstå mer av ett önsketänkande...

Ojdå, hittade ett inlägg från i fredags som aldrig blev publicerat...

Idag har det snöat sedan lunch och ute ligger nu ett några centimeter tjockt snötäcke. Självklart får detta konsekvenser, det är inte bara Sverige som årligen överraskas av denna nederbörd i fast form. Tydligen går inga bussar i centrum och i biltrafiken råder nu 120 kilometer kö (om jag minns rätt).

Vad jag tycker är jobbigast är att det blir så blött, snömodd är inte min grej. Och kylan, men den har vi ju haft redan tidigare i veckan, och idag känns det inte lika illa... Även om jag klädde på mig extra mycket i morse då jag drog till gymmet. Jag är en true believer in lager på lager på lager på lager på... Sporttopp, T-shirt, underställströja, fliströja, vindjacka och fodrad väst plus extra fliskrage. Jag glömde reflexvästen idag, men det hade knappast vart för mycket om ni frågar mig...

Nu ska jag hem och ta helg. Det vankas tacos och På Spåret!

Så slog kylan till även här. Igår var nog den första riktigt kalla dagen och idag har det bara blivit värre! Imorgon har det till och med utlovats snö. Visst har det kommit några flingor som lagt sig på marken redan förra veckan, men morgondagens nederbörd med den kylan som är nu blir det nog tyvärr värre. Jag ogillar skarpt kyla och snö, om det inte är så att man sitter i en fjällstuga framför en öppen spis med varm choklad och inte behöver gå ut...

Det enda positiva med denna köldknäpp är väl möjligtvis att jag får användning av min supervarma vinterjacka jag köpte förra vintern. Det var innan jag visste var på kartan Belgien faktiskt låg, och insikten att vintrarna oftast är ganska milda här... Om jag kan använda den 4-5 dagar om året, var det definitivt ett bra köp...

Det enda jag tänkte på då jag stod vid spårvagnshållplatsen (i min varma jacka och strumpbyxor...) var Jack och Rose i Titanic. Kunde hon överleva på en planka mitt ute i ett isande kallt hav väntandes på livbåt, borde jag nog också överleva tills spårvagnen kommer!

Idag hade jag linsgryta och blomkål i lunchlådan. Efter att ha värmt på härligheten i micron och ställt tallriken vid mitt skrivbord var det dags att fylla på vattenglaset. På vägen möter jag min chef som just kommit ut från sitt kontor och ser konfunderad ut. Han står och sniffar och luktar och frågar mig om jag känner någon konstig lukt. Han påstår att han känt gaslukt precis då han stigit ut från sitt kontor. Jag börjar också känna efter, och går in och ut genom hans dörr några gånger. Hinner nästan bli lite snurrig av allt inhalerande. Min andra chef kommer förbi och säger, mest på skämt, att det kanske är min lunch som luktar. Hon har ingen aning om vad som serveras för dagen, men min matlagning är ju känd över hela kontoret för att vara tämligen speciell...

Jag sätter mig vid min plats varpå chef nr 1 går in i köket. Då "hittar" han gasläckan. Tror ni inte att det var min blomkål som var orsaken till oron! Nog för att linser och blomkål kan orsaka gaser, men det är ju först efter intag...!

Appropå blomkål, så åt jag en gång en brieost som smakade (för) mycket blomkål. En fin ost var det i övrigt, inhandlad i specialbutik, med kroppsspråk och bicepsblottning... I helgen åt jag en annan ost, på finfin vinbar. Den smakade koskit. På riktigt! Jag tog en bit och kände genast att smaken var bekant. En väldigt pikant smak, som först var svår att placera. Sedan slog det mig så som hörnet på köksskåpet kan göra. Dynga! Jag hade lukten färskt i minnet eftersom vi passerade en hög i torsdags då vi var på middagsbjudning ute på landet. Finn kände det också, utan tvekan höll han med mig. För att sluta cirkeln kan ju nämnas att koskit står för en stor del av utsläppen (gaserna)  i världen.

Hoppas er helg var bra! Min har vart det, och den innehöll en del spännande inslag. Men det får jag ta senare för nu är jag så slut i armarna att jag knappt orkar skriva. Jag var nämligen på mitt andra Crossfit pass idag, och nu väntar jag bara på den oundvikliga träningsvärken.

Som rumpnissen sa. De senaste gångerna jag stigit upp i ottan och begett mig till gymmet, har gatan bara haft belysning på ena sidan. Eftersom Avenue Louise är så bred som den låter (eller?), kan detta på sina håll medföra ganska mörka partier på den andra sidan. Så klart är det på den mindre trevliga sidan jag befinner mig på.

Det är på denna sidan vi sett working girls otaliga gånger. Märk väl den markanta skillnaden mellan en working girl och en working woman! Jag förstår ju att horor inte är något man vill belysa, men att släcka ner förbättrar knappast läget. Det faktum att de på annat håll i staden har ett helt "distrikt" upplyst kan väl knappast väga upp denna nedsläckning? Eller är det så det rättfärdigas?

Jag tror i och för sig (och hoppas) att dessa och deras kunder nog sover när jag är på språng. Torskar hör hemma på tallriken, i havet eller i barnkörssammanhang (missförstå mig ej, se tidigare inlägg om då jag mötte Jesus).

Gårdagen spenderades i en byggnad som utifrån sett mer liknade en öde lagerlokal, inredd med traktordäck, som osade av testosteron och där mjölksyran satt i väggarna. Det var mitt första möte med träningsformen Crossfit. Det inleddes lite försiktigt med olika varianter av plankan; vanlig, på sidan samt med arm och ben i luften (samtidigt). Efter det direkt över i handstående mot vägg. Jag som aldrig klarat av att stå på händer ens i min ungdom, stod mest och fladdrade med bena i vädret utan att en enda gång lyckas slå klackarna i väggen.

Efter detta, statiska benböj tills dess att mjölksyran sprutade ut genom öronen, bara för att sen göra om det två gånger till. Svårighetsgraden blev sedan högre då det vankades både pull ups och dubbelhopp med rep. Eftersom just pull ups, dips och chins är något jag inbillat mig att jag aldrig kommer klara av (och mycket därför var jag sugen på Crossfit), var detta en utmaning. Som tur var fann det hjälpmedel i form av pall och gummiband, men satan vad tungt! Dubbelhoppen är något jag verkligen försökt med tidigare, men det har vart hopplöst(...). Så även denna gången. Jag kan ha lyckats en gång, men om man tvekar är det antagligen bara önsketänkande...

Vi var en grupp på cirka 10, varav 80% bestod av pojkar/män i varierande ålder samt hälsotillstånd. De resterande 20% var jag och Carolin, som jag träffat på gymmet. Hon, liksom jag, är tidigt på plats på mornarna.

Efter avslutat pass var vi helt slut, men samtidigt laddade. Detta skulle göras om. Sagt och gjort, och nu är jag plötsligt med två (!) gym medlemsskap. Finn trodde att jag skojade först, men det kändes värt att teckna upp för ännu ett gym. Jag kan säga att det känns värt det även idag, speciellt i höfter och underarmar... Från och med nu ska vi träna en gång i veckan, och förhoppningsvis få de där välsvarvade kropparna de utlovade ;)

Finn och jag kollade 3D film om Volvo Ocean Race då vi var i Alicante i höstas. Första gången för mig sedan Söndagsöppet...

Kom till användning idag! Igår vad det onsdag vilket innebär franska. Det går sådär, och även om jag förstår mer och mer, pluggar jag inte så mycket som jag borde (sanningen:ingenting) och då är det ju klart att utvecklingen stannar av. Hela förra veckan hade jag höga ambitioner om att dyka ner i böckerna och förkovra mig i det vackra språket från syd. Hade jag bara kommit ihåg att ta med mig böckerna hem från jobbet hade det kanske blivit av...

Igår tragglade vi verb i dåtid, vilket gjorde att jag därefter kunde säga "jag gjorde inte läxan i helgen". Jag lärde mig även att säga "igår". Detta fick jag användning av idag då jag snackade med brevbäraren på jobbet. Det har vart lite och så med när de dyker upp, och igår kom ingen alls. Jag fick därför ta ett snack med honom, på franska så klart, angående gårdagen.

Då han försökte förklara att det visst hade vart en brevbärare till kontoret igår, "Så här kort var han", sa han och visade med handen i axelhöjd med mig. Men eftersom han inte hade sett någon innanför glasdörren i receptionen gick han visst igen (utan att ringa på dörrklockan för att uppkalla uppmärksamhet och se om någon skulle öppna). Vi funderade efteråt om mannen var så kort att han inte nådde upp till dörrklockeknappen...

Summan av kardemumman och poängen i det hela, är att jag lyckades förstå var och vartannat ord av det han sa, och fick det till ett sammanhang. Men det där med den väldigt korta brevbäraren, det låter som något Håkan bråkan i Sunes jul hade kunnat skylla på (hint : försvunnen pepparkaksdeg).

Imorgon är det fredag. Veckan som vart har vart stressig, rolig och lärorik. Imorgon blir det belöning med På Spåret!

Då jag var liten var jag med i en barnkör, St Mårtens barnkör. Jag har i princip bara ett enda minne från detta, och det är en konsert som faktiskt tv-sändes. Tyvärr måste man väl nästan säga då man ser den så här i efterhand... Det var inte bara jag som inte kunde texten! Och halva kören står antingen och gäspar eller rör mer på sitt nyfikna huvud än på läpparna.

Fiskmässan. Vi var en massa småfisk plus en torsk som blivit svalda av en val. Sedan lät Gud valen svälja en människa också, profeten Jonah, som skulle agera Jesus och rädda oss ur fiskmagen. Lite halvflummigt.

Jag hade ju sett hur andra sångare i kör verklgen a-r-t-i-k-u-l-e-r-a-r då de sjunger. Därför försökte jag göra samma sak, utan att kunna texten. Blir svårt att artikulera då... Min favorit är 9:30 in i klippet. Jag försöker "se ut som ett proffs" samtidigt som jag försöker sluta gäspa. Det plus en frilla som jag helst vill glömma bjuder jag er på idag.

God morgon mina pärlor!

I morse när jag begav mig till gymmet bet det rejält i både kinder och nästipp, jag tror att även vi har kommit under minus strecket nu. Det är ju faktiskt januari, så det är knappast en dag för tidigt...

Förra veckan gick i ett. På grund av sjukdom och annan frånvaro på jobbet var vi några man kort, vilket gjorde att vi fick både skarva och multi-taska. Jag tror att denna veckan kommer att gå i samma anda, viktigt då att komma ihåg att andas!

I övrigt avverkade jag ännu ett läkare besök. Jag har verkligen acklimatiserat mig, för jag har fått intrycket att belgare INTE drar sig för att gå till doktorn.., denna gången var det för en förmodad urinvägs infektion. Falskt alarm visade det sig, eller så botades den av sug själv med överdosering av tranbärs juice... Hur som innebar besöket ett minst sagt märkligt moment. I Sverige lämnar man ju sitt "prov" i en lucka, medan man här lämnar över koppen som vore det en blombukett eller annan gåva direkt i mottagarens hand. Bisarrt och annorlunda!

Helgen har vart lugn som vanligt, lördagen spenderades med resten av stan på IKEA. Ett mycket sammanbitet besök, då jag knappt vågade titta på Finn ifall han skulle explodera... En stor växt inhandlades, så nu är ännu ett tomrum i lägenheten fyllt.

Veckan som följer innebär som vanligt träning, jobb och franska. På onsdag blir det mingel, då den årliga nyårs cocktailn går av stapeln.

Hoppas ni får en fin måndag och en god start på veckan!

Just nu sitter jag och kämpar med en utvärdering som ska in i morgon. Efter mardrömsupplevelser från min anställning på Coop, är jag inget större fan av att betygsätta och betygsättas... Förhoppningsvis går det bättre denna gången. Och om jag bara kunde borsta bort lite av den förbenade Jantelagen som tynger likt ett ok på axlarna...

Nog om det, men apropå det samma, det kan ju vara på sin plats att sammanfatta och utvärdera mitt år på det mer personliga planet. Jag gick från studentska till housewife till business woman på sex månader.


Januari
Jag och Lisa lägger sista handen på vår kandidat uppsats "Riskupplysning på bank-en pilotstudie om bankanställdas moraliska medvetenhet". Hade det inte vart för Lisa hade denna perioden säkerligen blivit en av de mer plågsamma i mitt liv, ämnet till trots... ;) Det visade sig att hon hade en lika skruvad humor som mig, och ett lika stort sinne för skvaller och tjuvlyssning. Mycket märkligt att vi fick ihop en uppsats till slut, så mycket snicksnack som det var om allt annat än etik på bank!

Efter att jag städat ur lägenheten på Fjällgatan som därmed var redo för visningar och vandrat uppför backen förbi Oscar Fredriks kyrka en sista gång, tog jag mina pinaler och flyattde in till Jenny. I och med detta avsluatde jag mina Göteborgsdagar på andra sidan stan, men med det bästa sällskapet! Den 28 januari tog jag återigen min packning, och med hjälp av delar av Guramis besättning tog jag mig till Landvetter. Denna gången med en enkel biljett och för mycket packning. Det slutade med att jag fick stoppa trosor och strumpor i jackfickan för att handbagage väskan skulle godkännas...

Housewife
Nu börjar alltså ett nytt kapitel i mitt liv. Helt utan åtaganden, förutom disk, tvätt och middag vid sju, var jag nu Brysselbo och hemmafru. En period full av upptäcksfärder och gymrännande började. Jag lyckades fylla dagarna, och klarade mig från hemlängtan. Det största hindret var nog språket, men vädret var som jag minns det mestadels bra och våren kom tidigt.

Göteborgsvarvet
Tack vare all ledig tid hade jag mycket tid till träning och löpning. Jag rev av två halvmarapass några veckor innan GBG varvet, vilket jag fick mycket självförtroende av inför min utmaning. Mitt mål var 1:55 efter att året innan precis ha missat min drömgräns på 2 timmar. Detta året var alltså mina (!) förväntningar högre. Veckorna innan avresan till bästkusten hade jag haft en afirmation på sänggaveln som ständigt påmint mig om mitt mål, och kanske undermedvetet hjäpt mig ett eller två steg närmare det.

Tävlingsdagen kom och jag var laddad. Som vanligt gick jag runt med en klump i halsen, som hela tiden ville komma upp och ta tårarna med sig. Som jag tidigare beskrivit det är jag alltid så stolt och glad över att vara en del av detta sammanhang, och känslan i luften som är fylld av förväntan och olika hopp och förväntningar är trots mitt försök egentligen obeskrivlig.

Visst fick jag i bland tänka att jag skulle driva på i steget och inte tappa, men överlag var känslan lätt och glad. Jag tror att mycket berodde på att jag visste vad som väntade vid Kungsportsplatsen, som annars kan kännas tung med sin lutning och då målet är nära men kan kännas ack så långt bort. Där stod nämligen en tusans fin hejarklack som gav mig precis den energin som ingen sportdryck i världen kan jämföras med.
 

Jag gick sedan i mål på 1:53:06 och jag var så glad att tårarna än en gång var nära. Med risk för att detta kunde uppfattas som utmattningssymptom, och risken att jag skulle hamna på bår istället för på spårvagnen hem, svalde jag återigen klumpen. Men känslan inombords var lika stark, och medaljen fick hänga på sänggaveln tillsammans med den afirmationen som slog in med råge ett bra tag (tills dess att Finn sa till på skarpen att nu får det vara nog). Definitivt på min topp tio lista över bästa dagarna i mitt liv. Snart är det dags igen, och återigen finns det mål och drömmar om resultatet...

Fulcra International Financial Planning
Efter ett av mina 21 kilometers pass var jag på jobbintervju. Jag kände att det var lite riskfyllt att ta ett långpass bara timmarna innan jag skulle infinna mig på kontoret. Speciellt eftersom jag det tidigare långpasset hamnade på soffan i fosterställning ett bra tag... Men det var sista möjligheten till generalrepetition, och det fick inget rubba. Efter detta gick det väldigt fort och en vecka efteråt hade jag ett jobb. Och en väska!

Lidingöloppet
Om Göteborgsvarvet var en positiv upplevelse, var detta minst lika bra. Men det visste jag ju först efteråt. Innan var jag i och för sig spänd och nervös, men antagligen inte lika mycket som jag nog borde ha vart... Loppet var 9 kilometer
längre än vad någonsin sprungit. 9 kilometer kan i sammanhanget ses som en petitess, men en mil är ju ändå en mil som är en mil... Som bekant gick det dock väl, om än med mycket vilja och jävlaranamma de sista 5. Det var överlag en jätterolig upplevelse, även om det för ett litet tag kändes lite segt med de där 3 minutrarna (3:03) som jag gärna vart utan.

Besöken
Många vänner och en stor del av våra familjer har under året satt sin fot över vår tröskel här nere i Brysselkålen. Som tur var hade vi en tidig vår och en varm försommar. Sedan blev vädret mest en besvikelse resten av sommaren, men besöket var lika välkommet för det, även om det innebar en del begränsingar rent aktivitetsmässigt.

2012
Nu är det åter ett nytt år, ett skottår till på köpet. Jag hoppas att det blir ett tusans bra ett!